Mer detaljer kring fjärrmätning

Mer detaljer kring fjärrmätning

Travmätningen som mätmetod har bedömts vara rationell, kostnadseffektiv och tillräckligt noggrann för virkesmarknaden i Sverige. Travmätning som metod har sina begränsningar oavsett om det sker i bild eller från brygga. Travmätningen idag görs fortfarande av en människas hand, erfarenhet och öga, och inte en maskin. På ett enskilt lass kan felmarginalen vid mätningen vara +/-10%, men i genomsnitt är felmarginalen +/- 1-2%. Historiken visar att travmätning generellt ger en överskattning av volymen, och huvudorsaken till detta är att andel vrakstockar i traven underskattas – man ser helt enkelt inte alla fel.  

För att fastslå kvalitén vid travmätning krävs det ett underlag om minst 50 travar per sortiment och mottagningsplats. Det är riskabelt att dra korrekta slutsatser på ett mindre underlag. Dessutom är tiden en viktig faktor. När en ny mätplats körs in kommer mätresultaten sannolikt att röra sig upp och ned under en övergångstid. Detta då mätarna kalibrerar sig till plats, belysning, instruktioner, säsong, råvarans beskaffenhet med mera. Vi räknar med att det tar en mätare ca 3 månader för att kalibrera in sig.   
 
Fjärrmätningen under 12 månader visar på en genomsnittlig avvikelse för bruttovolymen under 1% för samtliga mottagningsplatser och sortiment (en mottagningsplats är där fjärrmätningsutrustningen är placerad). 
 
Däremot är spridningsnivåerna för bruttovolym högre än tidigare och ligger i snitt på 7,4 % vilket är en knapp procent högre än våra interna krav. Idag hittas ca 75% av de vrak som finns i traven. Detta kan jämföras med föregående år då ca 66% av vraken hittades.
 
Vill man förklara detta med helt andra ord kan man säga att vi i fjärrmätningen siktar helt rätt men måste använda en mer trångborrad pipa för att få en bra träffbild.  
 
Sammantaget pekar detta på att det skett en förändring av resultaten i virkesmätningen. Denna har mindre att göra med teknik och mer att göra med start av en helt ny mätplats, som idag är den största i Sverige.  För att ta klivet vidare mot 2020  har det varit nödvändigt att utveckla travmätningen, en metod som varit oförändrad sedan 90-talet. Det första steget har varit att mäta på distans, nästa steg är att automatisera och digitalisera. Resan är inte spikrak, men helt nödvändig när virkesmätningen ska bidra till en obruten informationskedja mellan skog och bord.